Nu när jag är inne på min tionde dag på ren kur så har jag funderat på varför det har gått så bra denna gång. Jag har inte varit i närheten av att fuska denna gång. Men jag tror att jag har fått motivationen ifrån att jag vägde så mycket när jag började... Jag har aldrig vägt så mycket i hela mitt liv, så det var lite av en chock... och jag kände verkligen att jag måste göra nånting åt det.

Jag har bantat många gånger och det har faktiskt bara gått bra två gånger, denna gång och förra sommaren när jag också körde Cambridgekuren. Men jag har även misslyckat med Cambridgekuren ett par gånger. Men jag tycker att Cambridgekuren underlättar mycket, speciellt om man kör "ren kur" dvs bara dricker pulver, inget annat. För då är det verkligen bara pulver... då behöver man inte ens fundera på om man kan äta nåt.. för det är tvärstopp. Men om man kombinerar pulver med mat, kanske tar 1 eller 2 mål mat om dagen så blir det lätt att man äter lite mer vid dom målen... och så kan det också lätt övergå till lite fusk... en godisbit efter mat.. osv... som till slut ökar.

Jag har inte alls saknat mat under dessa tio dagar. Men idag så har jag känt mig lite yr (vilket jag har gjort några tidigare dagar också) och nästan lite illamående. Men jag tror att det beror på förkylningen, (älskingen hade ju bihåleinflammation och jag blev nog smittad) för jag känner mig "tjock" i halsen och så hostar jag lite... jag vill bara att förkylningen ska gå över så att jag kan börja ta långpromenader igen!

Det var länge sen jag bloggade om bilen och bilkörning... det där med bilkörning känns allt bättre och jag känner mig säkrare och säkrare som bilförare. Jag har ju trots allt haft körkort i 7 månader nu!  *otroligt*

Men jag var ändå tvungen att springa ut idag och "titta till" bilen. Detta var också enda gången jag lämnade lägenheten idag. Men jag har inte tittat till bilen sen i lördags och började bli lite orolig.

Älsklingen tycker att jag är väldigt nojig när det gäller bilen. Men jag är väldigt oroligt att jag ska glömma låsa den, glömma lysen på, etc etc... eller att nån ska sno den! Det skulle vara katastrof! Jag vet inte riktigt varför jag är så nojig, kanske är det för att den inte riktigt känns som "min". Min pappa gav den till mig den 1 maj och det känns fortfarande som om det är hans... inte alls från hans sida! Men jag känner en sån förpliktelse att ta hand om den och inte "svika" honom, när jag har fått en sån fin present av honom.

Och egentligen har vi inte råd att ha bil... älsklingen och jag... det är bara jag som jobbar, så vi lever på en lön + älsklingens studielån. Vi har ganska dyr hyra här i innerstan och att ha bil kostar mycket! Men det känns inte heller som om vi kan sälja den, det skulle kännas jättedumt att sälja en present. Vi funderade ju faktiskt på att tacka nej när han erbjöd oss bilen, pga kostnaderna, men det kändes som ett väldigt generöst erbjudande så det var svårt att tacka nej.

Men jag ska absolut inte gnälla, det är inte alls synd om mig! Jag är oerhört tacksam över den fina gåvan jag fått av min pappa och den har faktiskt gett oss mycket glädje i att vi kan åka och hälsa på familj och vänner när vi vill. Stor frihet, vilket man inte vet om innan man har en egen bil. Men lite jobbigt är det att hela tiden oroa sig att nåt ska hända bilen... undrar när jag ska sluta oroa mig för den...

Shorts är så inne nu, och jag älskar mina jeansshorts från Ichi, men sen har jag inte så många andra. Funderar på om man skulle våga sig på ett par rutiga shorts... det är ju extra hett just nu.

Hittade dessa på Josefssons hemsida. Dom svartrutiga för 249 kronor och dom grönrutiga för bara 99 kronor (halva priset just nu)!!! Är mest sugen på dom svartrutiga, grönt känns inte riktigt som min färg... men dom var ju så billiga... så vem vet kanske beställer dom ändå... måste fundera lite...

Läste ut Karin Alvtegens bok Skam på två dagar, även fast den är nästan 500 sidor. Det är verkligen en bok som är svår att släppa och som hela tiden väcker känslor inom en.

Dom två huvudkaraktärerna har båda växt upp i kärlekslösa hem och man ser så tydligt hur det har påverkat deras liv. Den ena är en framgångsrik läkare som tar på sig skulden för sin brors död och kan inte förlåta sig själv. Hennes mor kan inte heller förlåta henne verkar det som hon måste ständigt skjutsa sin mamma till graven även fast det är över 20 år sen han dog. Mamman verkar inte alls uppskatta det hon har kvar i livet utan hela tiden kretsar det kring det hon inte har kvar.

Den andra är en gravt överviktig kvinna som har växt upp med strängt religiösa föräldrar och har inte lämnat sin lägenhet på 32 år. Det är gripande att läsa om hennes liv i hennes självvalda fängelse.

Verkligen en läsvärd bok som får en att tänka mycket! Jag ger den 5 stjärnor av 5. Jag är väldigt sugen på att läsa fler av Karin Alvtegens böcker nu.

Kolla gärna in mina övriga bokrecensioner.

Bjuder på lite bilder på vår Ragdoll Hera (hon är blå colorpoint):

Sitter framför datorn och dricker min "lunch"... kollar in kvällens tv-program som jag måste se.

Dessa låter så spännande (båda visas på National Geographic, numera min favorit kanal):

20.00 Några sekunder från döden: Tragedin i Bhopal
20.00-20.30 Ingen vet med säkerhet hur många som miste livet vid världens värsta industriolycka. Giftig gas läckte ut mitt i natten och dödade tusentals sovande i indiska Bhopal. Vad var det som gick fel?
 

20.30 Haverikommissionen: Utom all kontroll
20.30-21.30 Under en flygning mellan Osaka och Tokyo blåser en stabilisator bort och planet går inte att styra. 30 minuter senare kraschar planet i berget Osutaka i den hittills värsta singelflygolyckan.

Sen är det även säsongspremiär för So you think you can dance, och alla dessa serier där man ska sjunga eller dansa är ju roligast i början när får se alla som inte kan sjunga eller dansa göra bort sig:

Fick senaste numret av Cosmo i brevlådan idag, alltid trevligt! Bläddrade igenom den lite snabbt, det är alltid så mycket reklam i den... men det är skönt att slapp-läsa den.

En annan läsning som jag har fastnat i är min nya bok jag läser: Karin Alvetegens Skam. Otroligt spännande och gripande! Den är nästan 500 sidor lång och jag har redan hunnit till sida 300-nånting, och jag började igår! Kan inte sluta läsa den! Det kommer en recension sen, lovar jag!

Så nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite i boken.

Som jag skrev tidigare så var jag orolig att mina hjärnceller skulle förstöras under min pulverdiet... men nu är jag inte lika orolig. Gjorde nyss ett IQ-test som Ullis bloggade om: http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html

Så jag blev lugn när jag såg resultatet, det verkar inte vara nån fara för mina hjärnceller efter 10 dagars pulver:

Ett ifrån resultatkategori "mycket hög"...

Och två ifrån att få vara med i Mensa...

IQ-resultat, jämförelser

ResultatKategori

160 S-B V toppvärde

153 IV-test toppvärde

139 Poetic Genius Society

131 Mensa-samfund

125 genomsnitt för PhD & MD

115 genomsnitt för collegestudent

Och, ja just det... Jag är smartare än Alex Schulman, han fick bara 125  :)