Alla inlägg under september 2007

Av bambi - 22 september 2007 13:38

Linne: Ichi, köpt hos nelly.se

Kofta: Min nya Odd Molly kofta!

Jeans: Fornarina Cult

Stövlar: gamla... måste skaffa nya!

Smycken: halsband från Guldfynd, förlovningsring, Pilgrim-ring


Titta gärna på gamla dagens outfit!

Av bambi - 22 september 2007 12:20

Som jag skrev tidigare så var älsklingen ute igår kväll med några kompisar. Barndomsvänner, som han inte har träffat på ett tag. En utav dom är i vår ålder (27-28 år) och har varit gift i ca 2 år och har en son som fyller 3 år.


Denna vän berättade igår att han ser inte sig som gift om 2 år. Deras förhållande är inte bra. När han försöker krama om henne så går hon och sätter sig och kollar på tv. Dom få gångerna då dom har sex så får han inte röra vid henne, ingen oralsex, utan bara "stoppa in den".


Vännen mår inge bra och vill förstås inte skiljas eftersom dom har barn. Men jag minns att han har nästan hela deras förhållande inte varit så lycklig. Dom har varit tillsammans ungefär lika länge som oss (lite över 5 år), men hon är äldre än honom (ca 6-7 år äldre) så hon ville ganska snabbt skaffa barn, vilket jag tror att han inte riktigt var redo för.


Jag minns när dom skulle gifta sig för 2 år sen, hon klagade han öppet på en fest om deras sexliv. Under hela deras förhållande så har han inte fått tillfredställa henne... och det lät som om han egentligen inte ville gifta sig.


Han berättade igår att han har försökt att prata med henne om deras relation, men att hon verkar "nöja sig" med hur dom har det och hon vill till och med att dom ska skaffa ett till barn (så att deras barn får ett syskon). Han har sagt nej till fler barn, vilket är bra. 


Det känns sorgligt att deras förhållande har blivit så här, speciellt när det är ett barn inblandat. Min egen analys av det hela är att hon under hela deras förhållande verkar ha "nöjt sig" eftersom hon inte kan ha njutit så mycket av deras sexliv.. så hon fortsätter att "nöja sig" med det hon har. Det känns lite som om hon har varit den som bestämt i deras förhållande (kanske för att hon är äldre än honom?) och att han bara har hängt med....


Men det känns tragiskt att ännu ett äktenskap ska sluta i skilsmässa, men det verkar nästan som om det är det bästa i detta fall. Även min kusin som är ett år yngre skiljde sig efter ett års äktenskap. Och när jag själv planerar bröllop så blir jag orolig när jag tänker på dessa äktenskap. Varför slutar så många äktenskap i skilsmässa? Är det för att människor slutar att jobba på förhållandet när dom gifter sig? Att dom känner att nu är vi gifta så behöver jag inte bry mig så mycket?


Jag anser att man alltid måste jobba på förhållandet. Man måste alltid visa uppskattning och inte ta varandra för givet! Jag tror att anledningen till att så många småbarnsföräldrar skiljer sig är just för att dom inte orkar jobba på förhållandet, barnet/barnen tar så mycket energi... och det förstår jag. Det är nog kämpigt! Men jag tror starkt på att man måste hitta på saker tillsammans, gå ut och äta, ge varandra komplimanger..osv. Man måste dejta även fast man är gifta!


Vi får se hur det kommer att gå för kompisens äktenskap. Jag hoppas att allt ordnar sig! Men det låter inte så hoppfullt när han säger att han inte ser sig som gift om 2 år....

Av bambi - 22 september 2007 10:44

Älsklingen var ute igår kväll med några kompisar och kom hem straxt innan 1.00 Sen så vaknar jag en stund senare ca 01.30 av att det är nån som ringer på frenetiskt hos grannen. Jag hör hur nån ringer på ringklockan i flera minuter så jag går upp och kollar i kikhålet och ser en man som ligger på golvet i trappuppgången och ringer på hos grannen.


Efter ca 5 minuter så ger han upp och somnar ute i trappuppgången. Jag väcker älskligen och frågar vad vi ska göra. Jag känner att jag inte vi sova med en konstig man utanför min dörr. Så jag ringer polisen klockan 01.50 och berättar om situationen. Dom säger att dom ska skicka hit nån.


Jag ligger vaken och hör hur mannen ute i trappuppgången fiser och spottar på golvet och jag bara tänker att jag hoppas att polisen snart kommer hit! Jag slumrar till efter en stund. Men vaknar av att jag hör hur någon rycker i vårt dörrhandtag. Jag väcker älsklingen och jag springer och ringer polisen igen. Då är klockan 02.50 och jag berättar för polisen att han försöker ta sig in i vår lägenhet! (Jag är lite skakis nu.)


Älsklingen skriker genom dörren till mannen "Vad håller du på med? Varför rycker du i vår dörr?", mannen svarade "ööh, vaddå? dörr? ööhh.." , och fortsätter att rycka i vårt dörrhandtag. Polisen säger att dom ska försöka skicka hit nån så fort som möjligt, men att dom har mycket att göra. Men att vi skulle ringa igen om han försöker bryta sig in eller om det uppstår bråk.


Mannen i trappuppgången ger upp efter en stund och jag hör hur han går ner ett våningsplan men jag hör hela tiden hur han stönar och låter. Men jag ser inte honom längre. Så till slut så somnar jag.


Men så vaknar jag ca 04.00 av att telefonen ringer, jag rusar upp med hinner inte svara. Jag antar att det var polisen. Men jag ser ingen polisbil utanför eller nåt. Så jag vet inte varför dom ringer?


Så det är ungefär vad som hände. Jag har ingen aning om vad som hände med mannen i trappuppgången eller vem han var. Men jag är lite nyfiken. Men jag kan ju inte direkt ringa till polisen och säga "hej, jag ringde under natten och jag undrar vad som hände?". Så mysteriet med den konstiga mannen i trappuppgången förblir olöst... kanske var han en mördare, kanske var han en knarkare? Vad vet jag? Det är första gången nåt sånt här har hänt även fast vi bor i innerstan, men det är tragiskt va lång tid det ska ta för polisen att rycka ut.

Av bambi - 21 september 2007 22:09

Jag diskuterade min mamma med en kompis idag och jag kom på att jag inte hade bloggat om detta.


Min mamma är ju lite konstig, det är nåt jag har insett nu när jag blivit vuxen. Hon brukar säga exakt vad hon tänker rakt ut.. vilket ofta resulterar i att jag skäms..


Vi pratar i telefon kanske en gång i veckan. Jag har ju varit förlovad sen den 28 Juli, men hon har ännu inte sett min fina förlovningsring. Hon har sagt att hon och hennes sambo snart ska hälsa på oss.


För ett par veckor sen så fick hon en ring av sin sambo, hon var mycket glad över detta och pratade en massa om detta. När hon ringde sist (för ett par dagar sen) så började hon prata om sin ring igen, om hur fin det är.. osv... jag påpekade att hon inte har sett min förlovningsring än, men hon fortsatte att prata om sin ring. Hon säger att hennes sambos syster kallar det för en förlovningsring. Men då frågar jag min mamma om hennes sambo har nån ring (det har han inte) och han har väl inte friat eller ni har inte pratat om förlovning? Men min mamma fortsätter att prata om ringen och att det kanske är en förlovningsring, som om hon vore 12... man vet väl om det är en förlovningsring eller inte?


Jag vet inte vad det är med min mamma.. men det känns lite som om hon är avundsjuk eller känner att hon behöver uppmärksam eller nåt?? Skumt är det i allafall att hon inte kan riktigt glädjas för mig, utan nästan måste tävla med mig eller nåt?

Av bambi - 21 september 2007 21:33

Jag har blivit helsåld på märket Odd Molly. Dom har ursnygga kläder och det är bra kvalitet på kläderna. Här ovan ser ni ett smakprov ur deras höstkollektion, ett smakprov vad jag vill ha  :)


Sååå fina koftor  :)

Av bambi - 21 september 2007 19:24

I DN (kultur-delen) så fanns denna Hjärngympan:


Tvillingar eller ej?

Jonny och Sonny ser identiskt lika ut. De är födda samma dag och samma år av samma mor och de har samma far. Ändå är Jonny och Sonny inte tvillingar! Hur kan det komma sig?


Jag fattar ingenting... är det nån som fattar???

Av bambi - 21 september 2007 18:14

Läste i Metro om en brud vars pappa inte fick överlämna henne. Kyrkoherden tyckte att det var gammaldags och symboliskt för att mannen "ägde" kvinnan. Så han fick helt enkelt inte överlämna henne i kyrkan.


Eftersom vi ska gifta oss nästa sommar så har jag tänkt en del på detta under dagen. Jag hade nog inte tänkt att min pappa skulle överlämna mig, jag vill nog gå in som den självständiga kvinna jag är och möta min blivande make.


Men jag förstår samtidigt för många att det är ett fint sätt att involvera familjen och att det kanske inte är så symboliskt för dom.

Av bambi - 21 september 2007 16:49

Jag har länge velat blogga om detta, men eftersom det handlar om en personlig sak som min vän har gjort så ville jag fråga henne först. Jag frågade henne idag och hon sa att det var okej att jag bloggade om det.


För ca en månad sen så har jag märkt att min vän har blivit lite rund om magen. Men eftersom hon har varit singel i ca ett år så tänkte jag att hon kan ju inte vara gravid. Och man kan ju inte heller fråga! Tänk om man har fel! Pinsamt pinsamt!


Men sen så för ett par veckor sen så sa min kompis att hon ville prata med mig om en sak. Hon lät väldigt allvarlig. Och så frågade hon om jag anade vad det var hon ville prata om. Jag svarade "kanske" och så frågade hon vad jag trodde att det var. Jag sa att jag inte ville säga för att det skulle vara så pinsamt om jag hade fel. Men hon tvingade ur mig det och så sa jag att jag trodde att hon var gravid. Och hon berättade att jag hade rätt! Hon är gravid!


Men så var jag tvungen att fråga om pappan. Vem är pappan till barnet? Och då berättade hon att det inte fanns nån pappa. Hon hade åkt till Danmark (eftersom man inte får göra det i sverige) och lät sig insemineras!


Wow! Va modigt gjort var min första tanke. Min kompis är ca 10 år äldre än mig och har bara varit i struliga förhållanden, hon har längtat efter barn väldigt länge. Så hon tog saken i sina egna händer och åkte till Danmark. Otroligt starkt gjort!


Det är en del som har frågat henne varför hon inte bara har raggat upp nån på krogen, men då vet hon ju inte om killen har könssjukdomar... osv. Och så vill hon inte lura nån stackars kille heller förstås!


Men tänk va otroligt modigt. Det är väl nog så läskigt att skaffa barn när man har nån att luta sig mot, men att ensam går igenom allt! Hon får ensamt gå igenom ultraljud, förlossning, skolgång, etc etc. Modigt att välja detta från första början, att veta att man ska ensam ta allt ansvar.


Jag har självklart erbjudit mig att följa med henne på ultraljud och vad som helst... och hon säger att hon får mycket stöd från sina vänner så hon känner sig inte så ensam. Det är ju bra! :)


-----------------------------------------------------


Jag har ju vetat om denna historia i några veckor nu och idag så pratade jag med min vän igen. Hon berättade att hon får vara med om sånna bisarra saker pga detta hon gjort. Det var t.ex en av hennes arbetskollegor som hade frågat om hon hade gjort det för att det var en "innegrej"? Vad är det för en fråga? Hon har betalat en massa pengar och gråtit en hel del, så det är verkligen inte så att hon har gjort det för att det är en "innegrej"!


En av hennes kompisar hade även misstankar att min vän hade blivit gravid med henne pojkvän. För hennes kompis misstänker att hennes pojkvän är otrogen... så hon hade frågat min vän om det kanske var med henne? Och att det kanske till och med var hans barn?? Min vän frågade henne om hon ville se kvittona från Danmark... men att hon ens ska behöva? Hon hade inte ens pratat med sin kompis pojkvän ensam! Min vän sa att nåt sånt skulle aldrig hända om hon var i ett förhållade.


Men jag tycker ändå att hon är väldigt modig och det är spännande att se hur hennes mage växer. Hon känner att detta är hennes sista chans att få barn, för hon vet inte när eller om hon någonsin kommer att träffa en kille som hon vill skaffa barn med.

Presentation

Omröstning

Vem är Zack mest lik?
 Mig
 Sin pappa
 Ingen av oss
 Båda
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards