Alla inlägg under september 2008

Av bambi - 9 september 2008 09:26

Tänk vilken skillnad sömn kan göra. Jag känner mig pigg och jätteglad idag. Vi fick sova 6,5 timmar under natten, vilket känns som massor när man har en 5-dagars bebis. Lill-fisen sov 4,5 timmar i sträck sen vaknade han en stund och fick mat men ville inte somna direkt. Till slut så somnade han på min arm, jag somnade också så *supermysigt*.


Jag känner mig så pigg och har en massa energi så jag vet inte vad jag ska göra... man kanske ska städa lägenheten eller nåt?

ANNONS
Av bambi - 8 september 2008 18:01

Som jag skrev tidigare så har jag letat lite efter en mysig kofta att ha på mig under alla höstpromenader med barnvagnen. Jag har hittat denna från Rules By Mary hos Nelly. Den är i bomull och ull och ser väldigt varm och mysig ut. Den finns även i svart, men jag har redan så mycket svarta kläder så det fick bli denna gräddvita istället.

ANNONS
Av bambi - 8 september 2008 15:58

Imorse var vi till Huddinge med lillplutten och allt var bara bra med honom. Gulheten var ungefär samma, men dom får bli gulare ju äldre dom blir, så det var helt okej. Han hade gått upp 7 gram sen senaste vägningen, så det såg också bra ut (dom går annars ner i vikt mycket direkt efter förlossningen). Dom gjorde även ett hörseltest som såg bra ut.


Zack sov nästan hela tiden förutom en stund efter undersökningen då han låg vaken och tittade och lyssnade på alla nya ljud i vagnen.


Jag har passat på och sova lite under dagen, har en hel del sömn att ta igen efter sjukhusvistelsen (jag sov inte mycket där). Men allt känns jättebra, jag är så glad att han mår bra och verkar nöjd och glad. Vi måste dock få in lite mer rutiner, men det känns som om det kommer att gå bra!


Jag bjuder på en 20 sekunders filmsnutt på Zack när han ligger på pappas mage och hickar (han hickade ju jämt inne i magen så han fortsätter nu med det utanför magen också).

Av bambi - 7 september 2008 19:07

Lillplutten har ätit en massa idag så jag hoppas att hans "gulhet" har försvunnit. Det är väldigt mysigt att ligga och gosa med honom när han ammar. Imorgon så ska vi tillbaka till Huddinge för koll, dom ska kolla hans gulhet och vikt, mm. Vi pratade om hur vi skulle ta oss dit, ska vi åka bil eller kollektivt? Bil är jag lite tveksam till, det är bara jag som har körkort och jag är fortfarande lite trött och yr efter allt så jag vet inte om jag vågar köra bil med lillen. Sambon tyckte att vi absolut inte kunde åka kollektivt med alla baciller (han är ganska överbeskyddande), men när vi pratade med dom på BB så sa dom "Ja, självklart kan ni åka pendeltåg!". Så det blir nog det i allafall  :)


Idag så ska vi äta ostbricka! Jag ska äta brieost och taleggio som jag inte har fått äta under graviditeten, det ska bli såååå gott!


Ja, just det... sen så vägde jag mig idag för första gången efter förlossningen. Jag vågar nog inte skriva hur mycket jag väger men jag kan säga att jag har gått ner 7-8 kg efter förlossningen men det känns som mycket mer! Det är skönt att ha normala kläder och att kunna böja sig fram utan att ha en stor badboll i vägen! :)

Av bambi - 7 september 2008 17:33

Det är flera som har frågat vad lillplutten ska heta. Vi hade bestämt oss för länge sen att han skulle heta Zack, så det blir det. I andra namn så blir det nog Mats efter farfar (sambons pappa alltså) eftersom han är ganska lik honom! (Fast jag är lite tveksam till om dom två namnen passar ihop, vi får nog känna efter lite.) Och så blir det mitt efternamn (än så länge...).


Vi tog ut honom i barnvagnen för första gången idag. Gick bara till ICA och handlade lite så vi var kanske hemifrån 20 minuter, men det gick jättebra. Han märkte nog inte ens att vi var ute med honom. Han sover verkligen jättemycket och är väldigt lugn. Han bryr sig inte alls om ljud, det enda han inte riktigt gillar är när man lyfter honom och när han hamnar på nåt kallt ställe (om man lägger ner honom på en plats som inte är så varm). Men då gnäller han mest lite... inget gallskrikande.


Eftersom han är så lugn och tyst och bara sover så blir jag orolig och känner att jag måste kolla till honom. T.ex när vi var ute med honom så sov han hela tiden och jag var tvungen att känna på honom så att han andades. Det händer även under nätterna att jag vaknar upp och måste känna att han andas eftersom han är så otroligt tyst och lugn.


Men både jag och sambon tycker att han är så söt och snäll. Jag tycker att han är helt perfekt, jag förstår inte att vi kunde skapa en sån perfekt liten varelse.

Av bambi - 7 september 2008 15:15

Det var svårt att välja ut några få bilder på lillskrutten... vi har tagit 87 kort på dessa 3 dagar han har funnits hos oss. Men här är några i allafall:

Här ligger lillplutten hos mig och är vaken för en gångs skull (han sover mest).


Första outfiten:


Han sov hos mig i min säng på BB. Jag la honom intill den där blåa filten intill kanten av sängen... men han lyckades alltid hamna mitt i sängen! :)



Äntligen hemma!

Av bambi - 7 september 2008 11:11

Det blir en hel del förlossning och bebis inlägg i bloggen nu... ni får stå ut! :)


Jag tänkte berätta lite mer detaljer kring förlossningen. När vi kom in så tyckte dom att det hade hänt så mycket redan så det var lika bra att ta hål på hinnorna så att vattnet gick för att få det att fortskrida naturligt. Detta var inte alls läskigt eller gjorde ont, det var bara jobbigt för så fort jag rörde mig eller bytte ställning så forsade det vatten mellan benen. Det kändes verkligen som om man kissade på sig. Jag bytte binda (sånna där megastora) säkert 5-6 gånger under en timme.


Värkarna ville inte riktigt sätta igång av sig självt ändå (dom väntade en timme)... han var ju en riktig envis rakare som verkligen inte ville ut! Så då fick jag värkstimulerande dropp som skulle ökas var 20:e minut. Det satte igång värkarna efter ca en timme. Jag andades profylaxandning genom värkarna i nån timme eller så... sen satte jag mig i duschen men efter ca 20 minuter blev det för jobbigt så jag sa till om lustgas.


Det tog en stund tills jag lärde mig att använda lustgasen. Jag tog inte tillräckligt djupa andetag. Älsklingen stod bredvid och coachade och sa åt mig att ta djupa andetag så att lustgasen verkligen kom ner i lungorna och då gick det mycket mycket bättre!!


Efter ca fem timmar av värkar (kändes ju inte som så länge) så kontrollerade dom mig och jag var bara öppen 5 cm. Det gjorde så att jag förlorade hoppet lite grann... så länge och bara öppnat mig så lite. Jag bad dom öka styrkan på lustgasen och jag funderade på att be om EDA eftersom det hade varit så jobbigt bara att öppna sig 5 cm.. men jag sa inget (är ju ganska envis också).


Efter ytterligare en timme så kände jag att värkarna ändrade sig och att det var som att jag inte kunde låta bli att "trycka på". Jag sa det till älsklingen, men han trodde inte att det var krystvärkar redan för att för bara en timme sen var jag bara öppen 5 cm. Men han ringde efter barnmorskan och jag var öppen 10 cm och det var dags för krystvärkar! Så jag öppnade mig 5 cm på den timmen (och den timmen var inte alls lika jobbig som dom timmarna innan!!).


När krystvärkarna kom igång så var det som en reflex, nästan som kräkreflex eller nåt... det gick inte att göra nåt. Jag stod dessutom på knä i sängen och lutade mig framåt, så när värkarna kom så blev det som att jag "hulkade" mig framåt (som om jag skulle spy). Men krystvärkarn gjorde inte ont utan var mer jobbiga, jag använde lite lustgas i början men sen la jag ifrån mig den. Eftersom jag stod på knä och hade stått så i säkert 3 timmar (det var en sån skön ställning och jag ville verkligen inte flytta på mig!) så började mina fötter bli blåa så dom ville att jag skulle byta ställning... men envis som jag var och vägrade ändra ställning så började jag röra fötterna mellan värkarna så blev dom normala igen.


Värkvilan mellan krystvärkarna var ca 3 minuter så då kunde jag pusta ut och ta det lugnt. Tidigare så var värkvilan ca 40 sekunder så det blev stooor skillnad! Men efter ca en halvtimme av krystvärkar så tyckte jag att "nu får det vara nog" och jag frågade om han inte skulle komma ut snart och fick till svar "inte riktigt än". Han åkte in och ut flera gånger så jag tror att detta gjorde att jag inte sprack något. Jag tog inte i nånting under krystvärkarna förrän dom sista 10 minuterna (hade krystvärkar totalt i 45 minuter) utan jag lät kroppen arbeta av sig självt fram tills det. Hela han kom ut på en sista krystvärk!


Jag drack ca 5 liter vatten under förlossningen, alla försökte få mig att dricka blåbärssoppa men jag vägrade! Tog max en slurk! Jag ville bara ha vatten! Sen så vägrade jag ju flytta på mig eller byta ställning. Jag gick inte och kissade på dom sista 3 timmarna (vilket inte är bra och kan ha bidragit till att moderkakan inte ville komma ut och att jag förlorade så mycket blod!), för jag vågade inte lämna den trygga lustgasen. Jag var rädd för att känna hur dom jobbiga värkarna skulle kännas utan lustgas.


Jag trodde att jag skulle klara mig mycket längre med profylaxandningen än jag gjorde. Jag trodde även att jag skulle hinna prova akupunktur som smärtlindring, men det hade jag inte en tanke på då. Jag var så fokuserad och bara väntade på nästa värk. Jobbigast var när det gjorde så ont så att jag fick panik och kunde inte vara lugn. Jag hade svårt att vara stilla då och ville bara därifrån... men det var inte så många gånger jag fick sån panik.


Totalt så tog förlossningen ca 6 timmar och 45 minuter.

Av bambi - 6 september 2008 20:20

Jag ser att sms-bloggningen inte funkade helt perfekt så jag får väl skriva om en del inlägg.


Som ni förstår så är jag hemma nu! Känns sååååååååå skönt! Jag tjatade till mig att få komma hem nu, det rä så trist att ligga på sjukhus.


Jag har fått 135 kommentarer! Det var en chock! Det kommer att ta en stund att läsa igenom alla, men jag blev väldigt glad att se att jag hade fått så många!


Vi mår alla jättebra. Lillen var lite gul, men inte så farligt... annars hade vi ju inte fått åka hem. Men han ska ammas var 3:e timme för att få bort det gula. Han är väldigt lugn och sover bara hela tiden... Barnmorskan stack honom i handen för att ta PUK-test och fick inte fram nå blod så hon höll på väldigt länge med den där nålen i hans hand men han sa inte ett ljud!


Jag förlorade som sagt mycket blod under förlossningen. Nästan 2 liter. Detta var på grund av att det tog lång tid tills moderkakan kom ut och detta gjorde att det tog också lång tid tills livmodern drog ihop sig. Det var lite kritiskt där ett tag och det kom in en massa folk, läkare, barnmorskor, undersköterskor, mfl. Dom pratade om att jag kanske till och med skulle behöva opereras. Men barnmorskan masserade och masserade min livmoder (så att det gjorde jävligt ont) och till slut drog den ihop sig. Jag fick 3 påsar med dropp, det var prat om att ge mig blod men det gick bra ändå. Så jag har varit lite svag och yr dom senaste dagarna och det var därför dom ville behålla mig en natt till... men nu mår jag bra är lite blek bara.


Jag behövde inte sys alls (vilket jag är superglad för!) och jag klarade mig med bara lustgas under förlossningen. Men ett tag där så fick jag panik under värkarna och tänkte "detta klarar jag aldrig" och funderade på att säga till om EDA men jag sa aldrig nåt om det. Förlossningen tog knappt 7 timmar från det att värkarna kom igång tills han var ute!


Det känns jätteskönt att vara hemma och det var så härligt att komma innanför dörren här med lillplutten!

Presentation

Omröstning

Vem är Zack mest lik?
 Mig
 Sin pappa
 Ingen av oss
 Båda
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls...  med Blogkeen
Följ Mot gummi, glas & metall betyder ett mirakel inget alls...  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se