Nu sitter älsklingen i vår bil och kör hem den från verkstaden. Det är hans första tur ensam, han fick ju körkort i fredags. Han var ganska nervös och även jag blev nervös... men det ska nog gå bra. Vet bara inte om han hittar eftersom han inte är van vid att köra i stockholm... han övningskörde och körde upp i sin gamla hemstad.

Men jag minns hur det var när jag körde helt ensam första gången... det var ju så ovant att inte ha någon bredvid sig i bilen. Att inte ha någon att fråga om hur man ska göra och så. Men det är så man lär sig mest, att klura ut själv hur man ska göra.

Men jag minns också pirret i magen och oron att man ska göra nåt fel, bryta mot någon regel som man har glömt eller missa någon skylt. Jag kunde noja över sånt i flera dagar... trodde att någon polis såg mig bryta mot någon trafikregel och att jag skulle få hem ett brev där dom krävde tillbaks mitt körkort... haha  :)

Nu har verkstaden ringt också och berättat den totala kostnaden. Cylindern var inte trasig så kopplingen blev lite billigare att laga = 4800. Men så var höger motorfäste trasigt vilket kommer göra att hela motorn skakar och kan skada saker och det kostar 1500 att laga.

Detta är tredje gången vi lämnar in bilen till verkstad (har haft bilen i snart 2 år) och jag tycker alltid att det känns som om dom lurar en. För jag kan inget om bilar. Jag har inte märkt att motorn har skakat... men visst om dom säger så... så får man väl snällt betala.

Ringde och pratade med pappa om bilen eftersom vi har fått den av honom (det är hans gamla BMW från -93, men den är verkligen väldigt fin för att vara så gammal... ingen rost t.ex.) Pappa fick skuldkänslor eftersom bilen har kostat oss så mycket. Vet inte hur han kan få skuldkänslor när han har gett oss bilen gratis? Men i allafall så förde han över 2000 kronor till oss för att hjälpa oss... otroligt snällt! Jag sa att han inte behövde det eftersom han är ju pensionär och har inte så gott ställt. Men han sa att det var vår julklapp, så då får vi ingen julklapp, och det är ju himla snällt. Känns ju som om det är bättre att få pengar (vilket vi behöver just nu) istället för att han köper nåt till oss... som vi kanske ändå inte behöver/vill ha.

Vi pratade om vi skulle sälja bilen, men pappa trodde inte att vi skulle få så mycket för den i dessa tider (kanske 15000-20000?) så vi kanske väntar med det. Sen så tror jag att pappa gillar att jag har hans gamla bil... för det gör att vi håller kontakten lite extra. Vi kommer ju och hälsar på och han hjälper oss att byta däck och så... vilket han tycker är jättekul... han gillar bilar. Så jag tror att han skulle bli lite ledsen om vi sålde den... så vi får se hur vi gör med den.

Idag när vi skulle bege oss iväg till sambons släktingar med fullpackad bil så strulade kopplingen mer än vanligt. När vi kom ut en bit på E4/E20 så gick det inte ens att trycka ner kopplingen! Det kändes väldigt läskigt så jag körde av vid närmsta avfart och så fick vi ringa efter bärgningsbil. Ringde till en verkstad som tog emot bilen.

Så när bärgningsbilen kom så var det bara att ringa efter taxi som körde oss till tågstation. Så nu är vi här hos svärföräldrarna men utan bil och så står vi med en massa extra kostnader. Bara bärgningen kostade 1375 och sen sa verkstaden att kopplingen skulle kosta ca 5400, men dom skulle ringa imorgon förmiddag och veta mer exakt.

Så nu är inte bara en ny dator vi behöver bekosta (fast vi ska ju inte betala hela själv...).... Men vi är här hos svärföräldrarna för att min sambo ska köra upp imorgon. Hoppas att han klarar uppkörningen så att vi kan dela bördan av att köra och flytta på bilen och så....

Nåja... man kan inte ha tur när det gäller allt... jag har ju världens tur när det gäller kärleken och min underbara son!

Jag var nyss ut och flyttade på bilen eftersom det är städdag ikväll. Då är det inte alltid så lätt att hitta parkeringsplats, så det blir ofta att fickparkera.. som det blev nu. Jag är inte alltid så duktig på att fickparkera, men ibland går det jättebra och jag kommer in på första försöket.

Men nu så höll jag på och försökte och försökte och det var så trångt  :(  Jag råkade komma emot bilen framför lite också, men det var bara emot dens dragkrok så det var ingen fara. Men då kom det en gubbe (blev först rädd att det var bilägaren) och frågade om jag behövde hjälp... Pinsamt! Men han ställde sig och dirigerade mig så att jag till slut kom in. Först så förolämpade han mina fickparkeringskunskaper och frågade vad min körskolelärare hade för jobb egentligen sen så fick jag en komplimang för mina fälgar... rolig gubbe...

Aftonbladet skriver att "Svenskar älskar rondeller!", jag är då inte en av dom... Mestadels för att dom har mycket elaka mot mig in the past...

Jag hade ju en del problem när jag skulle ta körkort (i december har jag haft det i två år! jippee!), jag klarade uppkörningen på 6:e försöket. Jag tror att två av fem kuggningar berodde på rondeller. Jag minns en gång när uppkörningspersonen (eller vad dom nu kallas?) sa att jag hade tvekat för mycket när jag skulle köra in i rondellen och då stoppat upp trafiken bakom mig... Men det är inte så lätt att köra in i en rondell i rusningstrafiken i stockholm när man håller på och köra upp...

Min körskolelärare sa att jag skulle tänka på rondellen som en tårta men fyra fjärdedelar... och om det fanns någon bil i tårtbiten framför mig så skulle man vänta... så jag lärde mig att köra in i rondeller med hjälp av bakverk  :)

Imorgon ska älsklingen skriva teoriprovet för körkortet.. vi är/var båda ganska sena med att skaffa körkort. Jag skaffade mitt för två år sen och älsklingen ska försöka hinna med det i år.

Mitt körkort är ganska speciellt för mig eftersom jag behövde kämpa riktigt hårt för det. Jag jobbade extra på komvux samtidigt som jag jobbade heltid på gymnasiet. Jag undervisade en kvällskurs, en kurs på dagen och en distanskurs på komvux under vårterminen 2006. Pengarna som jag tjänade ihop på extrajobbet gick helt och hållet till körkortet.

Jag tog en massa körlektioner (vågar inte ens tänka på hur många det blev...), jag körde ingenting privat. Jag klarade teoriprovet på första försöket, även fast jag bara hade läst igenom boken en gång. Men sen när det blev dags för uppkörning var det lite värre...

Jag var ganska säker på att jag skulle klara mig på första uppkörningen också. Min körskolelärare tyckte att jag var fullärd och jag kände själv att jag var en lugn och bra förare. Så jag åkte till Farsta, älsklingen väntade på mig medans jag körde upp. Jag fick köra runt lite och parkera..osv.. allt gick jättebra... tyckte jag... så jag blev jättepaff när hon sa: "Det här gick ju inte så bra...". Det jag kuggade på var att jag hade kört för sakta, jag hade kört 50 på en 70-väg, så hon tyckte att jag var ett hinder i trafiken.

Jag mindes tydligt orden från halkbane-körningen "man kan aldrig kugga på att man kör för sakta"... "det är bättre att ta det lugnt och försiktigt".. yeah right!! Jag var jätteledsen, men bokade snart in en ny tid för uppkörning.

Sen minns jag inte riktigt vad jag kuggade på när det gäller min andra uppkörning... det är ju inte så lätt att hålla reda på alla när man kör upp 6 gånger! Men några saker jag kuggade på var: jag var tveksam när ajg körde in i en rondell, jag verkade inte veta hur bred bilen var, jag körde lite för fort (ville väl kompensera för att jag kuggade för att jag hade kört för sakta), mm mm.

Jag är själv väldigt förvånad att jag inte gav upp efter tredje, fjärde eller femte gången. Men det jobbiga var att jag kuggade hela tiden på olika saker, så jag visste aldrig riktigt vad jag skulle träna på. Det var kanske så att dom tittade på olika saker? Nåja, nu har jag mitt kära körkort och jag tänker hålla hårt i det  :)

*puh* Bilen klarade ombesiktningen, på tredje försöket!

Först så sa besiktningsmannen att miljövärdena fortfarande var åt helvete. Så då körde han ett varv med bilen och kollade igen... fortfarande inte bra. Då sa jag att jag hade bytt katalysator och olja och oljefilter på bilen och visade honom kvittot från verkstaden. Så då försökte han en tredje gång och då var värdena bättre..? Han sa att det kanske var glapp nånstans. Huvudsaken är att den gick igenom besiktningen. Men det var en snäll besiktningsman som provade tre gånger  :)

Ska hämta bilen idag efter jobbet... slutnotan blev 4850 kronor för byte av katalysator och olja (med arbete och felsäkning). Tycker att det är ett ganska okej pris... var beredd på att det kunde bli dubbelt så dyrt!