Oj, vilken underbar resa vi har haft!

Vi bodde på det underbara hotellet Gothia Towers som ligger mittemot Liseberg. Vi hade bokat lyxpaketet så vi hade det underbart på hotellet!

I fredags så umgicks vi lite med en kompis och hans tjej, vi tog lite fördrinkar på vårt hotellrum (vi hade ju gratis minibar..så det var bara att dricka!), sen så gick vi till PastaPlus. Servitrisen var lite sur och jag blev lite besviken på att min mat inte smakade så mycket vitlök (även fast det stod att den skulle innehålla vitlök) men annars var det bra! Sen så gick vi till bion där vi såg Simpsons-filmen, jag skrattade konstant! Så rolig!

Sen på lördagen så gick vi upp och åt en mysig frukost, sen stack vi direkt till Liseberg och köpte åkpass och allt. Liseberg är ju lite speciellt för mig och älsklingen eftersom det var där vi sågs för första gången IRL (in real life), eftersom vi båda är datanördar så hade vi bara chattat med varandra tidigare.. men så skulle vi båda på IRC-träff på Liseberg...så fick vi äntligen se varandra på riktigt!  :)

I allafall... på Liseberg så åkte vi Balder två gånger, Kanonen (som var sååå rolig!), Pariserhjulet (där fick jag lite höjdskräck), Flume Ride och Lisebergsbanan.

Efter ca 5 timmar på Liseberg så stack vi tillbaka till hotellet och till hotellets relaxavdelning där vi båda solade solarium och myste. Sen så gjorde vi ordning oss för kvällen 4-rätters supé i resturang Heaven 23.

Vi klädde upp oss fint (älsklingen hade kostym) och tog varsin fördrink (Martini Bianco), sen blev det lite bröd och smör och en aptitretare (jättegod blomkål och sparrissoppa... visste inte att man kunde göra en sån tråkig soppa så otroligt god!!), sen innan varmrätten så tittar älsklingen på mig och tar mina händer och säger "Vill du gifta dig med mig?" och så tar han upp en ring ur fickan! Jag blev så paff och frågade först om han verkligen menade det.... sen så svarade jag så klart "ja"  :)

Sen så grät jag en hel del... och klarade knappt av att äta nånting av den goda varmrätten (oxfilé) eller desserten (chokladbakelse, min favorit ju... och jag åt inte ens upp den!!!!!).... jag blev helt skakis... och kände mig sååå lycklig! Resturangen överblickar ju Liseberg, där vi träffades för första gången och precis innan vi började äta så var det en stor fin regnbåge utanför (eftersom det hade regnat).... så det kändes så romantiskt  :)

Jag är världens lyckligaste!

Och knäppa älsklingen frågade om jag verkligen gillade ringen och att jag kunde byta den till vilken jag ville... men den var ju hur fin som helst... och självklart vill jag ju ha en som han har valt!

Den är bara lite för stor... så imorgon ska vi till guldsmeden och lämna in den för förminskning och gravering och så ska vi även välja älsklingens ring. Men jag vill inte lämna ifrån mig min ring.. *snyft*.. hoppas att jag inte behöver vara utan den länge!

Älsklingen friade igår... och jag sa förstås "ja"  :)

berättar mer sen  :)

Älsklingen ringde för en stund sen. Han kommer hem imorgon, han har varit hos några kompisar sen i måndags. Jag längtar efter honom även fast han bara varit borta några dagar  :)

Men han är så söt och underbar, han får mig verkligen att känna mig speciell, att jag är snyggast, bäst, smarast och att det verkligen är bara mig han vill ha... det är verkligen en härlig känsla. Jag hoppas att alla får uppleva den  :)

Jag hoppas också att han förstår hur speciell han är för mig...

I gårdagens DN så kunde man läsa om Morgan och Märtha som hade träffats via nätet och skulle nu gifta sig. Som om detta är något nytt? Kändes lite onödigt att ägna 2 hela sidor åt detta... men för vissa är det kanske nåt nytt...

Jag och älsklingen, som båda är riktiga datanördar, träffades faktiskt via nätet. Då, för över 5 år sen, var det ovanligt. Vi pratade faktiskt till och med om vi skulle hitta på en annan historia om hur vi träffades eftersom det kändes så nördigt då... hehe...

Men det är en ganska roliga historia, hur vi blev ihop... så om ni orkar läsa, här kommer den:

När jag började gymnasiet (alltså ca 11 år sen.. oj, va tiden går fort) så fick vi alla en varsin bärbar dator. Detta var extremt ovanligt då, men detta var en nyöppnad gymnasieskola och dom ville locka dit elever. Jag hade redan innan en dator hemma (en gammal hederlig 486:a) som jag chattade på IRC på ibland. Jag var till och med Sop (super operator) på kanalen #Sweden (chat-kanalen).

Men i allafall så satt man ju och chattade mestadels hela dagarna (vilket jag nu får erfara från andra hållet då alla våra elever har en varsin stationär dator) och där stötte jag på Älsklingen. Men då, så hade jag redan pojkvän (mitt första seriösa förhållande som varade i 4,5 år) så jag flörtade bara med älsklingen, inget mer. Vi hade även IRC-träff/fest där vi datanördar som brukade chatta i kanalen #sweden träffades i Göteborg, så där fick jag träffa älsklingen för första gången på riktigt! Men kom i håg att jag hade redan pojkvän, så inget hände! Men jag tyckte verkligen att han var jättesnygg och gillade honom verkligen!

Sen... typ 6 år senare... så var jag medlem på Aros-portalen en community för dom som bor i och i närheten av Västerås (jag bodde då i närheten och han är ifrån Västerås) och där hade jag ett kort på mig på min presentation. Jag hade tappat all kontakt med älsklingen, men så en dag får jag ett meddelande på Arosportalen från älsklingen som skrev "men är det inte du som jag chattade med för länge sen?" ... så då åkte jag och träffade honom... och nu var vi båda singlar... men vi skulle bara träffas som kompisar. Så jag följde med honom på en fest, bara som kompis, hade inga förväntningar. Men sen när vi kom hem efter festen så skulle han sova i soffan och jag i hans säng (han är ju en gentleman) vilket var i samma rum, och när vi låg där på varsin sida om rummet så började vi prata... och vi pratade... pratade HELA natten. Det var då vi märkte att vi tyckte nog om varandra  :)

Det roliga är ju att jag var redan attraherad av älsklingen första gången jag träffade honom i Göteborg, så jag tog lite kort på honom på den festen och har fortfarande kvar dom  :)

Det känns lite som om vi hör ihop eftersom vi hittade tillbaka till varandra så där  :)  *älskar honom*

Min älskling är verkligen min stora kärlek här i livet. Visst, jag har haft två seriösa förhållanden tidigare men det kan inte jämföras med detta. Fast varje förhållande är väl unikt?

Min första seriösa förhållande varade i 4,5 år och så där efter 3 år så var vi mer som kompisar som bodde ihop... var var passionen? Nej... vi tröttade nog på varandra efter ett tag...

Mitt andra "seriösa" förhållande var egentligen inte så seriöst... vi var egentligen bara KK, men jag var dödskär i honom, men han var inte det i mig. Vi umgicks nästan dagligen i 9 månader, jag plågades i 9 månader över "varför vill han inte ha mig", "vad är det för fel på mig?". Det blev nog snarare en besatthet, jag ville göra honom min till varje pris... det var ett hemskt destruktivt förhållande... om man nu kan kalla det förhållande...

Men nu, mitt nuvarande förhållande är det mest friska och kärleksfulla förhållande jag har haft. Vi firade vår 5 års dag i mars och jag känner mig fortfarande otroligt kär. Han är snygg, underbar och förstående. Vem som helst skulle nog inte stå ut med mig. Jag vet själv att jag kan bli ganska knäpp och jag gnäller nästan varje dag över min vikt/utseende. Älsklingen säger bara tålmodigt att han blev ju inte ihop med mig för mitt utseende, det är bara ett plus. Nehe... varför blev han då ihop med mig, undrar jag...? En sån underbar kille måste kunna få tag i nån bättre...?

Nåja... varför älsklingen är så underbar? Han är extremt förstående, lyssnar alltid! Men det gör också att han ibland säger emot..eller säger "ja, men kunde du inte ha gjort så där..." Men han lyssnar i allafall och är intresserad av det jag gör.

Han är väldigt trogen. Han har aldrig varit otrogen (i nåt förhållande). Han har en stor släkt (hans pappa har 8 syskon) och i släkten så är det bara en som har skilt sig... alla står fast vid sin make/maka. Det är fint, tycker jag. Så det verkar ligga i hans gener. Bra gener  :)

Han är trygg och lugn, det behöver verkligen jag! Jag får så lätt panik över små och stora saker. Som t.ex när det i början av året började brinna i lägenheten snett nedanför oss, jag öppnade ytterdörren (för att jag kände lukten) och fick verkligen panik när jag såg att trapphuset var full med rök! Vem skulle inte få panik?? Inte älsklingen... medan jag sprang runt och hyperventilerade så försökte han lugna ner mig.. och sa lugnt "nu packar vi väskan i fall att vi måste evakuera, vad vill du ha med dig?". Det var inte så lätt för mig att svara på frågan just då...  Men vi slapp evakuera, tur det...

Älsklingen är alltid ärlig! Till och med när jag frågar vad han tycker om kläder (och det är väl ovanligt bland killar!), så kan han faktiskt svara "nej, det där ser konstigt ut". Ärlighet är nog det viktigast i ett förhållande.

Vi tar inte varandra för givna... det gjorde vi verkligen i mitt första förhållande. Men nu så tänker både jag och älsklingen på hur vi ser ut och att vi vill i allfall vara någerlunda fräscha inför varandra  :)

Gah, vilket långt inlägg detta blev... men jag kan fortsätta i all evighet, men ingen orkar nog ens läsa det jag har skrivit nu. Jag grät lite när jag skrev detta inlägg (är så känslosam), jag är så lycklig att jag har min älskling. Jag hoppas att alla kan hitta en lika bra kille (eller tjej)!  :)

Men meningen med min blogg var inte att bara gnälla över uppsatser och bilkörning, utan det skulle ju handla om vardagens små mirakel som på nåt viss försvinner så lätt bort....

Ett par som vi känner har nyligen gjort slut. Hon var fruktansvärt kär i honom, fixade överraskningsfest när han fyllde år och hade en massa kort på honom över hela hennes lägenhet. Men han var inte kär i henne längre... Dom hade varit ihop i ett år och rest både till USA och Marocko. Jag frågade dom för bara ett par veckor sen om det inte var dags att flytta ihop snart, hon sa att hon gärna ville men att hon inte riktigt kunde övertala killen... och nu förstår jag varför... men det gör ont i hjärtat när jag tänker på henne och hennes situation.. vi har väl alla varit där... att kärleken kan göra så ont.

Så dagens mirakel är att jag har min älskling... och har haft turen att ha honom i 5 år... jag är oerhört tacksam över att min kärlek är besvarad!

Och idag har vi haft en extra mysig dag tillsammans! :)

Jag är så glad att jag har min älskling. Jag var på så dåligt humör när jag vaknade imorse (se tidigare inlägg), men så har han verkligen fått mig på bättre humör! Vi har haft en jättemysig dag tillsammans, promenerat och ätit goda muffins *vill ha mera muffins*

Tack för att du finns älsklingen!  :)

Ibland så kan min blogg bli lite för ytlig... och jag tar upp allt jag vill ha.. som om jag inte är nöjd med det jag har. Men jag vill inte att ni ska missförstå mig, jag är oerhört tacksam för allt jag har och jag tycker att jag har det bra.

Jag är väldigt tacksam för min älskling. Att kunna vakna upp bredvid honom och känna hans doft. Jag säger ofta till honom att jag älskar hans doft, och då menar jag hans doft utan parfym, deo och sånt tjafs. Jag älskar verkligen hans naturliga doft. Jag tror att det var hans doft som gjorde mig så otroligt kär i honom.

Det känns som om det var något biologiskt inom mig som sa till mig när jag kände hans doft att "han är den rätta". Skumt... men jag blir så lycklig av hans doft. Det är nästan min drog... jag kan ligga och lukta på honom hur länge som helst...

Känns så fånigt att sitta och skriva om hur min pojkvän luktar, men jag kan inte låta bli  :)  Jag är tacksam för varje gång jag får ligga nära honom i sängen och nosa på honom  :)   

Han luktar inte bara gott, han är också världens underbaraste! Och jag är så otroligt tacksam för att han är min!  :)